http://idamork.wordpress.com/2011/09/06/var-oformaga-att-andra-bilden-av-hur-offer-ser-ut-kostar-liv/
Vår oförmåga att ändra bilden av hur offer ser ut kostar liv.
Om någon frågade mig vad jag skäms mest över med Sverige och
det svenska samhället så skulle jag utan tvekan säga vår tendens att
släta över saker och sopa dem under mattan, our sad abillty to avoid
thinking outside the box.
Det finns väldigt många problem i dagens samhälle som till stor del
ignoreras för att de som drabbas inte passar in i vår bild av hur den
drabbade ska vara. Låt mig ta några exempel på vad jag menar.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/samhallet-sviker-hbt-ungdomar_6443394.svd
Denna artikel från dagens SVD berättar om hur samhället sviker
HBT-ungdomar som lever i familjer där hederskulturer finns. Detta är ett
exempel på en grupp som vi har valt att inte tänka till om. Vi väntar
oss inte att någon skall tillhöra två utsatta grupper, en antingen eller
mentalitet som i de fall som nämns i artikeln visat sig ge katastrofala
följder.
Det finns en bild av HBT-personer som a) svenskar, b) stereotypa, c) högljudda. Lite som om det vore Prideparad dygnet runt.
Det finns en bild av dem som drabbas av att leva i familjer med
hederskulturer. De flesta av oss har en bild av dessa individer som unga
kvinnor som gifts bort och/eller hotas när hon har en svensk pojkvän.
Varför blir vi så förvirrade i de fall när någon som tillhör båda grupperna behöver stöd?
Varför förstår vi inte att stereotyper är just stereotyper?
Det är lika illa att hotas till livet av sin egen familj oavsett
anledningen bakom. Det är lika allvarligt om det är en heterokille eller
homotjej som hotas.
Det. Är. Lika. Allvarligt. Oavsett. Vem. Som. Hotas. Och. Varför.
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1539651/Diagnosen-andrade-Marias-liv.html
I denna artikel berättas om en förälder som lyckades upprätthålla en
bild av sig själv som framgångsrik trots att hon gick på amfetamin för
att klara av vardagen. Till slut fick denna kvinna diagnosen ADHD.
Detta fall visar åter igen att vi inte ser det som är ovanligt.
Bilden av kvinna + ADHD stämmer inte med våra förväntningar (90 % av de
som får diagnosen är män), det gör inte bilden av en amfetaminbrukande
förälder som kör sin dotter till dagis heller.
Nästa exempel har jag tyvärr ingen dagsfärsk artikel att stödja mig på.
Det handlar om extrema grupper. Flera gånger i veckan hör vi alla om
högerextrema grupper. Det finns stöd för den som vill lämna högerextrema
grupper. Min fråga är då: Var finns stödet för de som vill lämna
vänsterextrema grupper? Extremism är aldrig bra, kulturen och klimatet
som omger extrema grupper är ohälsosamt. Detta gäller oavsett om det är
politisk, religiös eller annan typ av extremism. De som försöker lämna
dessa ibland extremistiska grupper behöver allt stöd de kan få. Oavsett
vilken typ av grupp det handlar om.
Jag menar inte att vi inte ska ta hänsyn till sannolikhet. Självklart ska vi göra det.
Det finns ofta en anledning till att stereotyper och normer har blivit
just stereotyper och normer. Vad jag menar är att vi måste bli bättre på
att se de som inte passar in i dessa stereotyper och de som bryter mot
normerna.
Vi måste bli mer vakna, mer redo att acceptera att verkligheten inte alltid är så som vi förväntar oss.
Vad kan vi då göra för att göra något åt detta problem?
Tyvärr finns det ingen universallösning, men det finns ett par
åtgärder som skulle ge effekt på flera områden där detta problem
existerar.
Först och främst information. Problemet handlar till viss del om
okunskap, exempelvis om hur ADHD yttrar sig hos kvinnor respektive män
eller hur olika hederskulturer ser på HBT-personer. De som arbetar med
utsatta grupper bör få ta del om information som rör dessa mindre
vanligt förekommande undergrupper.
Tänk om och tänk rätt.
Det tydligaste exemplet jag kan ge rör de som är utsatta för våld i nära
relationer. Jämför antalet kvinnojourer med antalet mansjourer. Bara
för att påpeka hur stor skillnaden är kan jag avslöja att mitt
rättstavningsprogram inte ens vet vad en mansjour är. Ett sätt att
åtgärda detta skulle vara att se till att fler jourer har kompetens nog
att hjälpa individer av båda könen, oavsett sexuell läggning. Återigen,
se förslag ett. Det är lika illa oavsett om det är en man eller kvinna
som utsätts för våld. Det är lika illa oavsett om det är en man eller
kvinna som brukar våld. Självklart kan inte alla vara experter på allt,
men grundläggande kompetens inom dessa områden bör uppmuntras.
Tänk om, tänk nytt, tänk rätt.
Öppna ögonen.